Och imorgon är det bara en vecka kvar till BF med lillebror. Känns som om jag inte tänker på annat nu än vilken dag som kommer bli hans födelsedag. 15 september har jag trott på länge men igår sa Linda att det är fredag den 13 denna månad... Såå det lär ju bli då, haha! Oturs unge. Nejrå det betyder verkligen inget otur för mig med den dagen men bara för att det sägs det så lär jag ju föda då:) hehe.
Men så jäkla spännande alltså! Förvärkar har jag som tusan då och då. Härom kvällen var det nästan som om jag trodde att de satte igång.
Magen är nog på väg nedåt nu iaf. Trycker man upp till så känns det "tomt". Det är inte alls samma tryck mot revbenen de senaste dagarna även om han får in en karate spark emellanåt ändå. Men ja känner att huvudet är väldigt rörligt fortfarande. Men som sagt Albin fixerade ju sig inte förens förlossningen satte igång och just som omföderska kan det ju vara så oxå så det tänker ja inte hänga upp mig på.
I fredags skrev vi förlossningsbrevet hos barnmorskan. Det var efter det som det känns lite mera som "nu är det verkligen dax snart". När vi satt där och hon gick igenom Albins förlossning och vi pratade smärtlindringar och hur jag vill ha det den här gången så kände jag mig riktigt pepp på detta alltså! Och hon är så jäkla peppande min barnmorska! Gillar henne ja:) (Malin på flogsta mvc kan ja verkligen rekommendera). Hon säger verkligen som det är och förskönar inget, sätter sig in i hur man känner och tar en på allvar. Hon är ju bergsäker på att jag kommer gå över tiden och att jag kommer få en snabb förlossning, haha.
Som förstföderska skulle man ju åka in på förlossningen när man hade 2 min mellan värkarna denna gång som omföderska är det 5 min emellan... Snabbare förlossningar betyder ju även att de är väldigt intensiva. Fast det upplever man det nog som ändå tror ja.
Undrar om man spricker nått denna gång? Fick ju sy 3 stygn förra gången och det var ju inte så farligt. Kanske inte blir värre än det iaf:)
Ja ni märker ju hur tankarna snurrar!:)
Nu när man tänker framåt så tänker man hela tiden att vi är fyra i familjen och inte tre. Ja men som att släktträffen i slutet av denna månad och ja och Lisa satt och prata om Martins födelsedag och då är vi ju lixom en till som är med:) så häftigt!
Längtar som tusan nu!
Nu blir det till att krypa ner i sängen en stund och läsa lite. Ensamtiden man får medans Albin är på dagis är ju snart ett minneblott:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar