Men vad man glömmer alltså! Denna gång fick jag inte min journal med mig så vet inte riktigt med tider och så. Ska beställa hem den så man ser lite mera hur det såg ut.
Min slempropp började släppa i omgångar tre dagar innan Joel kom. Kvällen innan (den 12 sep bf+1) när jag gått och lagt kände jag ett knäpp "down-stairs" och så kom slemblandat vatten ut. Svårt att säga hur mkt men de blev en liten böl i sängen och rann på benen. Jag trodde vattnet började sippra men enligt barnmorskan så ligger de vätska bakom slemproppen och det trodde hon det var som kom. Iallafall ca 1 timme efter började värkarna smyg komma, runt kl 23-00. Då var de jätte oregelbundna, kom i början med 10-15 min mellan rum. De gjorde inte ont heller utan var mera obehagliga. Sova kunde jag ju inte göra iaf för de kändes ju och sen var man ju på helspänn att om de skulle öka. Jag gick upp och satte mig i soffan och tittade på film och halv slumrade resten av natten. Vid kl 7 vaknade Albin och då började värkarna göra lite mera ont, men de var ändå helt hanterbara. Robin åkte iväg och satte igång sina anställda och sedan skjutsade han över Albin till min mamma.
På fm började värkarna komma med 4-7 min mellan rum. De började bli lite mera intensiva och det började bli lite jobbigt. Mest för att jag var så trött och uppgiven tror jag. Efter lunch ringde jag förlossningen igen (hade pratat med dom en gång på natten oxå) och var lite uppgiven att värkarna var oregelbundna med 4-7 min mellan rum och nu gjorde de ont och trök neråt (typ bajsnödig). Hon sa att vi kunde komma in på kontroll men att vi skulle förmodligen bli hemskickade igen.
Vi väntade nån timme till hemma iaf värkarna skulle komma tätare och regelbundet men de gjorde de inte och nu började de göra oont. Jag gick runt hela tiden och stod och vaggade. Det var skönast. Vid kl 15 var vi på förlossningen och jag var så inställd på att få åka hem. Bm insåg rätt fort att jag hade intensiva och onda värkar när hon såg mig. Hon undersökte mig direkt och jag var öppen 6 cm och hon öppnande mig till 7 genom att känna (???). Vi fick komma in på förlossningsrum direkt och hon gav mig lustgas. Sen satte de kurva på bebisen och mina värkar. Väl där inne kom värkarna mkt tätare på engång. Trycket neråt ökade mkt mera oxå för varje värk. Det blev riktigt jobbigt men ändå kände jag att jag kunde klara av det. Lustgas använde jag mig av men den blev ja mest snurrig av... Skönt att fokusera på att andas i den var det iaf. Tjugo över fyra kom våran undersköterska in och presenterade sig och just då började mina krystvärkar. Hon ringde på barnmorskan och de började försöka få upp mig i sängen. Jag stod typ som fastlåst vid gåbordet och kunde knappt röra mig. Tog typ tre värkar innan jag kom upp i sängen, haha. Då sa jag även att jag har nått mellan benen som känns konstigt. Hon tittade efter och då hade jag en stor hinnblåsa mellan benen, haha. Just då gick vattnet oxå och sen var Joel ute på 3-4 krystningar. När huvudet kommit ut höll de emot och sa åt mig att vänta på nästa värk. Det var den längsta stund i mitt liv tror jag!
MEN vilken underbar känsla det är när man känner hela barnet glida ur sig och smärtan är som bortblåst. Underbart! Den känslan går verkligen inte att beskriva! 16:44 var klockan då när han kom ut. 3960 gr och 54,5 cm (vilket de måste ha mätt helt fel... För 11 dagar senare på bvc var han 53 cm...)
Joel hade navelsträngen tre varv runt halsen när han kom ut. Men eftersom han kom ut så fort så märktes det inte så mkt på han av det. Lite blå prickig var han i överdelen av ansiktet men det gick bort efter några timmar. De la honom direkt på mitt bröst och han skrek och började leta efter bröstet direkt, precis som sin storebror:) Lyckan var så obeskrivlig i just det ögonblicket. Jag hann nästan inte fatta att han låg där på mitt bröst, det gick lite för fort allting på slutet. Våran undersköterska sa oxå det, ja det var ju kul att vi hann hälsa och skaka hand iaf innan Joel kom. Haha! 1 1/2 timme hann vi vara på förlossningen innan han kom:)
Men helt underbara människor jag hade på förlossningen! Så peppande och så gulliga. Barnmorskans lilla son hette Joel och hon tyckte det var så kul att vi döpte till det:) hennes dotter hette Ella oxå som har varit vårat tjej-namn och det vore så, lite komiskt!
Jag fick en liten bristning bara som hon sydde. Precis som förra gången me. Det värsta denna gång var eftervärkarna... fy fan säger jag bara!! Det var som om förlossningen startade om! Vid varje sammandragning kände man typ hur livmodern drog ihop sig men såå ont det gjorde. Vid varje amning hög det till i magen... I fyra dagar höll det på så me!
Annars är jag super nöjd med förlossningen. Sjukt jobbigt och intensivt blev det på slutet men ändå så kände jag att jag hade allt under kontroll. Man var mera med denna gång och kände sig trygg i det som var, fast man dras mellan smärta, uppgivenhet, nära-döden-upplevelse och lycka.
Jag var så sjukt hungrig direkt efter allt lagt sig lite. Jag försökte få i mig frukost och lunch innan men det gick sådär. Så när de kom in med den där efterlängtade fika brickan så kastade jag i mig mackorna, haha.
Eftersom Joel kom så sent på em så hann barnläkaren gå hem när han skulle undersökas efter de där sex timmarna. Så vi blev uppskickade på BB för att sova och invänta läkaren dagen efter. Vi kom upp dit till kl 21 tror jag. Då var vi sjukt hungriga igen så Robin länsade köket på mackor som vi festade på i sängen:) Joel sov han och de gjorde han sen till kl 04... Jag fick en shock då när jag vaknade med ett ryck och såg klockan! Jag trodde seriöst det var nått fel på han och jag ringde på klockan (jag skulle ändå ringa runt där då för att få mera Ipren för eftervärkarna). När bm kom in skrattade hon lite åt mig. Hon sa sov du me och viila, han är helt ok. Jag jämförde bara me Albin, han låg ju vid bröstet konstant i tre dygn ju, haha.
Dagen efter så kom inte läkaren förens halv 2 på em. Allt såg toppen ut så vi fick komma hem, äntligen! Albin fick vara kvar hos min mamma till på söndagen (vi kom hem på lördagen). Han hade ju åkt på tredagarsfebern, så himla typiskt ju! Men det var skönt att få första natten hemma helt själva. Och den gick jätte bra. Vi har fått en mkt snäll liten kille på nätterna. Får han känna närhet bara så sover han 3-4 timmar i stöten och så har det varit hela tiden. Så var det verkligen inte me Albin!! Så skönt är det för man känner sig faktiskt utvilad och man har ork på dagarna me två barn:) hoppas hoppas det inte vänder!!!
När Albin kom hem på söndagen så var han först lite blyg men sen när han kröp upp i sängen och fick titta på lillebror så blev han så stolt. Sa hela tiden -min lillebror, -min bebis, -lillebror Joel. Hjärtat smälte ju❤️
Förutom eftervärkarna så har jag mått riktigt bra efter förlossningen. 12 kg hade jag gått ner dagen efter förlossningen och nu 3 veckor efter har jag 6-7 kg kvar till startvikten. Magen drog ihop sig fort denna gången oxå, bara lite hudsladder kvar;) kilona som är kvar sitter runt rumpa och låren för inte ett enda par byxor kan jag ha:( jag får inte ens upp dem över rumpan. Deprimerande! Leggings får det bli ett tag till... Men ja är böjd ändå, har ju tappat mkt ändå:) amningen lär förhoppningsvis ta de sista:)
Nu längtar jag tills de jobbiga avslaget slutar! Trodde det slutade igår men helt plötsligt nu i em började jag blöda igen. Men det är väll på sluttampen nu.
Amningen har kommit igång jätte bra. Mjölken rann till fortare denna gång upplevde jag. Joel gick ner till 3900 g på 5 dagars kollen och igår hade han gått upp till 4320 2,5 vecka gammal så han verkar ju få i sig bra me:)
Nån som orkade läsa?? Hehe. Skönt att ha det ner skrivet nu, man glömmer så sjukt fort och det är ju kul att ha gå tillbaka i och läsa senare:)
Spännande att läsa. Jag är nyfiken på ert val av namn! Varför joel? :) speciellt med tanke på robins nära vän joel.
SvaraRadera